UTGIVNINGSDAG 22 augusti 1999 [NORRKÖPINGS TIDNINGAR 1999-08-21] "Åter spirar hoppet om riktiga författare" "Idag begår [Sigge Eklund] en storartad debut som romanförfattare. Här - äntligen - en debut som imponerar bara genom litterära kvaliteter. Här en mogenhet och tyngd, en säkerhet och sparsamhet som mera än osäker nybörjare minner om etablerade Bonniersförfattare. (...) Synantrop är en kort roman - 190 sidor - men avskalad, närmast naken i sitt direkta tilltal. Här finns inga utfyllnader, inga sjok av ord, inga eskapader. Här är väsentligheter, verkligheter, vitaliteter kretsande kring den outsägbara, den orimliga, den ofrånkomliga kärleken. (...) Hela tiden detta avskalade höstspråk, nakna ord singlande från nakna grenar. Korta meningar, korta ord, mättade av jord och syre, skapar han den inre spänningen och det händelsefattiga yttre. Boken andas i sitt eget tempo, läsaren har att följa det; gör det. (...) Litterär [begåvning] har han, Eklund. Åter spirar hoppet om riktiga författare." Ola Gustafsson [COMPUTER SWEDEN 2000-02-04] "Gjort som Hemingway" "Tonen är lågmäld, språket bearbetat, för tankarna till Hjalmar Söderbergs skildringar av själslig ensamhet eller Agnes von Krusenstjernas Stockholmsvyer. Det är vackert, bittert och lovande av en författare, som valt att slopa slamriga bilder av krossad is i glasen och gjort som Hemingway - hyvlat rejält." Susanne Backman [ÖSTGÖTA CORRESPONDENTEN 1999-08-23] Som ett franskt filmmanus "Det är som att läsa ett franskt filmmanus från existentialismens glansdagar, pepprat med senare erfarenheter av Tarantino och postmodernism." Jan Karlsson [SÖDERMANLANDS NYHETER 1999-08-24] "Skiljer sig från alla av 90-talets 'generationsromaner'" "Synantrop" skiljer sig från alla av 90-talets 'generationsromaner' jag läst. Där andra använder tomheten i sig som uttrycksmedel ställer sig Sigge Eklund utanför och söker definiera den. Resultatet är en mycket suggestiv berättelse, med ett sparsmakat språk. På samma sätt som kvällstidningskrönikören ser sig själv utifrån och inifrån på samma gång kastas man som läsare mellan flera dimensioner. Gränsen är ständigt flytande. Upplevelsen är nästan fysisk. Det är fascinerande, förföriskt, stimulerande." Sofia Calltorp [EXPRESSEN 1999-08-20] Hjalmar går igen "...det som skiljer ut [Hjalmar] Söderberg och Eklund från mängden är att de redan från början visar upp sin behärskning av stilmedlen, sitt öra för språkets rytm, sitt öga för de pregnanta detaljerna, sin förmåga att förmedla stämningar. (...) Eklund lyckas med satsrytmens andetag och skiljetecknens hjärtslag ge berättelsen puls och liv och elegisk smärta. (...) Tiden är ingenting. Handlingen betyder mindre. Det är författarens förmåga att fånga oss i språket, att betvinga oss med sin stil, som avgör om vi ska intressera oss för ännu en spleenfylld rundvandring på Stockholms gator." Nils Schwartz [AFTONBLADET 1999-09-03] "Insiktsfull, rörande och helt enkelt strålande" "['Synantrop'] är otroligt vackert skriven, insiktsfull, rörande och helt enkelt strålande. Sigge Eklund kommer att bli hur stor som helst." Fredrik Virtanen [ELLE Nr 2 2000] "Ett stort och förtvivlat hjärta som bultar över sidorna" "Sigge Eklunds 'Synantrop' har ett stort och förtvivlat hjärta som bultar över sidorna. Det är vackert, levande och man vill bara läsa mer." Helena von Zweigbergk [BIBEL Nr 11 1999] "...kanske är Sigge Eklunds debutbok 'Synantrop' (...) den bok som verkligen kommer att göra någonting bestående för mig i år." Annina Rabe [HELSINGBORGS DAGBLAD 1999-08-20] Debut med flera dimensioner "Att läsa Sigge Eklunds debutbok Synantrop är som att stiga in i det mänskliga psyket. Man får förståelse för de mörka sidorna som finns i människan. För rädslan, ångesten och frustrationen inför kärleken och ensamheten. (...) Sigge Eklund skriver en naken och känslig prosa som känns ärlig." Mikael Rudesjö [SYDSVENSKAN 1999-08-20] Renässans för debutantens engagemang "Här har vi en ung författare som inte är det minsta rädd för att hoppa över kallpratet och rakt på livsfrågornas kärna." Cecilia Bornäs [ARBETET NYHETERNA 1999-09-05] "Vittnar om stor berättartalang" "Sigge Eklund visar sig besitta en för sin ringa ålder förbluffande förmåga att klä det i ord som känns både träffsäkert och insiktsfullt. (...) 'Synantrop' är en roman fri från både poser och ironier. Det är en djupt seriös skildring av kärlek, sorg och förvirring som vittnar om stor berättartalang." Anna Lindblom [UPSALA NYA TIDNING 1999-08-20] Sigge Eklunds debut imponerar "Det är framför allt denna oförmåga att komma varandra nära, att våga bryta sig utanför sitt skal, som han skildrar så skickligt, som blir det kvardröjande och bestående intrycket av Eklunds roman." Maria Nyström [DAGENS NYHETER 1999-08-20] Girigt vänder man bladen "...framför allt skriver Eklund väl, för att inte säga vårdat, och framför allt har han en psykologisk intuition som når under ytan och gestaltar ett väsentligen ordlöst drama." Lars-Olof Franzén [NORRBOTTENS-KURIREN 1999-09-27] "Ack så vackert" "Jag får rätt snart mina förutfattade meningar upptryckta i ansiktet av romandebuterande Sigge Eklunds stilsäkra prosa. Äntligen någon som undviker den billiga och uttjatade fällan att skriva om sin tid och generation genom att överösa läsaren med musikreferenser och tidstypiska produktnamn, för att istället borra sig aningen djupare i sin samtid. (...) 'Det luktar sorgligt på något sätt', säger Emilia; en enkel mening som bitit sig fast, sammanfattande romanens kvardröjande känsla. Det luktar sorgligt, det är sorgligt, men ack så vackert av en icke alls oäven debutant." Tove Alsterdal [SKÅNSKA DAGBLADET 1999-09-08] "Både Eklund och hans romanhjälte vårdar sig om språket. Prosan är korrekt, bisatsfattig och direkt, uppvisar en stor känsla för detaljer och nyanserna i sinnesintryck, är om man så vill, sensuell." Ola Wihlke [SVENSKA DAGBLADET 1999-08-20] "Sigge Eklund visar också en känsla för språkets och de själsliga rörelsernas nyanser som går utöver tidsskildringens begränsningar." Magnus Eriksson [ESKILSTUNA-KURIREN 2000-01-01] "Emilia tycks lika rädd för en schabloniserad kvinnoroll som Sigge Eklund för en schabloniserad kärlekshistoria" "Sigge Eklunds debutroman är ovanligt fri från schabloner. Inte minst när han försöker borra sig ner på djupet i frågan om vad en människa egentligen är bakom de roller som hon spelar. 'Bara när jag uttrycker mig finns jag', säger till exempel Emilia, en nog så klok gensaga till den gamle Descartes berömda 'jag tänker därför är jag' Emilia tycks lika rädd för en schabloniserad kvinnoroll som Sigge Eklund för en schabloniserad kärlekshistoria. Det är ingen dålig början på ett författarskap." Leif Eriksson [GT 1999-08-25] "Det är bara att konstatera: debutant Eklund är en modig man." [YSTADS ALLEHANDA 1999-08-28] "[Språket] äger både en dynamik och en stillsam inriktning och tyngd" Bo Bjelvehammar